Särskilt i huvudstadsregionen har antalet invånare med annat modersmål än finska eller svenska ökat betydligt och snabbt under de senaste åren. Generellt kan man konstatera att frivilligarbete hjälper invandrare att tillägna sig ett nytt språk och nya kulturella verksamhetssätt. Det förbättrar också förutsättningarna för sysselsättning om arbete ännu inte har hittats. Oavsett detta stärker frivilligarbete invandrares delaktighet och välbefinnande genom samma mekanismer som frivilligverksamhet i allmänhet gör för sina deltagare. Nästan alla aktörer inom frivilligfältet lider dessutom av brist på frivilliga, och situationen ser inte ut att förbättras trots att behovet fortsätter att öka. Att uppmuntra invandrare att engagera sig i frivilliguppdrag är därför både motiverat och nyttigt ur flera perspektiv. Samtidigt skiljer sig olika former av frivilligarbete från varandra. Det är viktigt att fundera på vilken verksamhetsform som bäst stöder utvecklingen av språkfärdigheterna i olika skeden av integrationsprocessen och vilken språknivå som är tillräcklig för respektive uppgift.
Säkerheten i verksamheten kommer alltid i första hand
Till VESA-verksamheten hör några säkerhetsrelaterade aspekter där kunskaper i något av nationalspråken är av avgörande betydelse. VESA samordnar uppdragsbaserad hjälp för äldre personer som upplever ensamhet, och uppdragen utförs i klientens hem eller åtminstone vid bostadens ytterdörr. I grundutbildningen för VESA-frivilliga läggs särskild vikt vid sådana aspekter som är viktiga i mötet med äldre personer. En av dessa aspekter är samspelet och kommunikationen mellan klienten och den frivilliga under uppdraget. Den äldre personen kan ha nedsatt hörsel, tala upprepande eller använda en stark dialekt med uttryck som kan upplevas som ålderdomliga. I vissa situationer kan klientens orienteringsförmåga I förhållande till den frivilligas närvaro och uppdragets syfte vara nedsatt. Situationen som helhet kan vara utmanande även för en person med språket som modersmål.
Ett uppdrag kan också omfatta ledsagning till tjänster eller olika ärenden, och dessa resor kan genomföras med taxi. Den frivilliga kan hamna i situationer där hen behöver fråga efter vägen, ge anvisningar åt taxichauffören eller vid behov använda kollektivtrafiken i olika delar av kommunen. Den frivilliga behöver också förstå om klienten berättar att hälsotillståndet försämrats eller uttrycker någon annan oro som enligt våra anvisningar ska föras vidare till koordinatorn för fortsatt handledning.
Den frivilliga arbetar i stor utsträckning självständigt under uppdragen och behöver därför ha tillgodogjort sig utbildningens anvisningar samt de uppdragsspecifika instruktioner som ges via appen. Anmälan till varje uppdrag sker via appen, där uppgifterna om uppdraget, adresserna och instruktionerna finns på finska eller svenska. Efter varje uppdrag lämnas dessutom respons via appen eller genom en länk som skickas per e-post.
Språkfärdigheterna måste vara tillräckliga
För att vår uppdragsverksamhet ska vara trygg och fungera väl har vi inom VESA-verksamheten slagit fast att frivilliga som utgångspunkt ska ha tillräckliga kunskaper i finska, svenska eller båda nationalspråken, både muntligt och skriftligt. Den som deltar i utbildningen behöver förstå även mer avancerade begrepp och uttryck. Den frivilliga måste förstå vad den äldre personen säger, och på motsvarande sätt måste den äldre förstå den frivilliga. Koordinatorn behöver också kunna förstå situationen och problemets natur om den frivilliga tar kontakt per telefon eller skriftligen.
VESA-verksamheten har inga resurser att erbjuda undervisning i finska eller svenska. Vi har inte heller möjlighet att erbjuda understödd frivilligverksamhet där en frivillig med begränsade språkkunskaper får kontinuerligt professionellt stöd under hela uppdraget. VESA-klienterna har redan tillräckligt många utmaningar i sin vardag. Situationen kan därför upplevas som frustrerande för båda parter om man inte lyckas uppnå en gemensam förståelse. Särskilt när uppdraget utförs i den äldres hem kan vi inte ta risken att klienten känner oro eller förlorar förtroendet för att be om hjälp på nytt. Språkfärdigheterna behöver därför vara tillräckliga redan innan man inleder sitt frivilligengagemang inom VESA.
Invandrarens väg till frivilligarbete
För en person som fortfarande håller på att lära sig språket i sitt nya hemland kan gruppbaserade frivilliguppdrag vara ett naturligt första steg. I sådana sammanhang finns andra frivilliga på plats som kan fungera som mentorer och i bästa fall även anställda som stöder genomförandet av uppdragen. Organisationen Siskot och Simot ordnar till exempel gruppbaserade pop up-evenemang där äldre personer och frivilliga möts.
När kunskaperna i finska eller svenska har utvecklats kan också VESA-frivilligheten bli ett verkligt alternativ. Inom VESA-verksamheten finns redan frivilliga med annat modersmål än finska eller svenska, och deras möten med äldre klienter fungerar väl. I bästa fall leder mötena också till ömsesidigt lärande och ökad förståelse för olika länders kulturer.
Språkfrågan kan också betraktas ur ett annat perspektiv. Även invandrare blir äldre, och först blir de äldre som kommit till Finland i relativt hög ålder. Samtidigt ökar antalet äldre invandrare i samhället. I sådana situationer kan det vara en fördel att det finns en frivillig som talar samma språk och med vilken uppdraget löper smidigt. Koordineringen sker på finska eller svenska, men under själva uppdraget kan det gemensamma språket mycket väl vara något annat än de båda nationalspråken.
VESA-verksamheten välkomnar därför alla myndiga personer som är motiverade att hjälpa äldre, förutsatt att kunskaperna i något av nationalspråken är tillräckliga för uppdraget.
Text: Vivi Paljakka
