Vem som helst som är myndig kan bli VESA-frivillig. Det förutsätter att man har tid dagtid, en fungerande e-postadress och en vilja att stöda äldre i deras vardag. VESA-frivilligens väg börjar med en grundutbildning. Den följs av en intervju och undertecknande av ett avtal.I avtalet förbinder man sig bland annat till tystnadsplikt. Under grundutbildningen går man igenom principerna för VESA-verksamheten. Man behandlar verksamhetens uppdragsbaserade karaktär och olika typer av VESA-uppdrag. Den som vill bli frivillig får information om vad man bör beakta i mötet med äldre. Deltagarna får konkret introduktion i hur man blir en uppdragsbaserad frivillig. Man går också igenom vad som förväntas av frivilligen för att koordineringen ska fungera enligt plan. Frivilligen uppmuntras att reflektera över sina egna motiv. Samtidigt berättar vi vilket stöd, vilken utbildning och vilken rekreation VESA-verksamheten erbjuder. En VESA-frivillig lämnas inte ensam.
Stöd efter grundutbildningen
Vi erbjuder regelbundet kamratstödsträffar och tackträffar. Vi ordnar också fortbildningar. Inom denna ram har HyTe rfs VESA-verksamhet byggt upp en egen gemenskap för sina frivilliga. Där kan man tryggt och under handledning dela erfarenheter och insikter. Den som gått grundutbildningen erbjuds olika fortbildningar. Där lär man sig färdigheter som kan behövas på VESA-uppdrag. Vi ordnar minnesutbildningar, utbildningar för promenadvän och om hjälpmedel för rörelse, utbildningar för gymvän och första hjälpen-utbildningar. Utbildningarna genomförs både på plats och på distans eller som hybrid.
Minnesutbildning
Allt fler äldre med minnessjukdom bor hemma. Av en lekmannafrivillig förväntas inte att man arbetar med svårt minnessjuka personer. Men VESA-verksamheten har klienter med begynnande minnessjukdom. Hur möter man en person med minnessjukdom? Vad är viktigt att känna till i växelverkan? Dessa frågor behandlas i minnesutbildningen. Utbildningen ordnas i samarbete med Minneslotsen. Den ger fördjupad kunskap ur frivilligperspektiv. Utbildningen leds av en yrkeskunnig minnesutbildare.
Utbildning för promenadkompis och utbildning för använding av hjälpmedel
En av de vanligaste typerna av VESA-uppdrag är promenadsällskap. En äldre person kan våga gå ut endast i sällskap av en starkare person. Balansen kan försämras med åldern. Fallolyckor kan kännas skrämmande, särskilt vintertid. Den allmänna rörligheten försämras ofta med åldern. Många använder hjälpmedel. Det kan vara käpp, rollator eller i vissa fall rullstol. När hjälpmedel används är det viktigt att kunna grunderna.
I utbildningen behandlas liknande teman som i grundutbildningen. Man planerar rutter med beaktande av hinder och väder och anpassar rutten till funktionsförmåga och hjälpmedel. Utbildningen innehåller en särskild del om hjälpmedel. Man övar praktiskt i verklig stadsmiljö. Detta ger trygghet inför promenad-uppdrag.
Utbildningarna har länge ordnats tillsammans med Esbo stad. Efter välfärdsområdesreformen ordnas de i samarbete mellan Espoo Liikkuu, Västra Nylands välfärdsområde och HyTe rf. VESA-verksamheten presenterar möjligheten att bli frivillig. Den som gått utbildningen kan kallas direkt till intervju. Utbildningen motsvarar VESA:s grundutbildning.
Utbildning för gymkompis
I samma anda ordnar Espoo Liikkuu, Västra Nylands välfärdsområde (LUVN) och VESA-verksamheten gemensamt utbildningar för gymkompisar. Under utbildningen går man igenom grundläggande frågor kring bemötandet av äldre personer. En gymkompis uppmuntrar äldre att delta i styrketräning med beaktande av individuella förutsättningar. Balanssvårigheter, minskad muskelstyrka och uthållighet med stigande ålder samt olika rörelsebegränsningar förklarar varför en äldre person kan behöva en frivilligs hjälp på gymmet – till exempel vid förflyttning mellan maskiner, användning av utrustning och hantering av vikter. Under kursen övar man både teoretiskt och praktiskt på ett tryggt arbetssätt tillsammans med äldre på gymmet. Man lär sig också att ta hänsyn till eventuella hjälpmedel för förflyttning i gymmiljön. Även teori kring kost och motionsrekommendationer behandlas under utbildningen.
En utbildad gymvän kan anmäla sig direkt till servicecenter med gym samt till Esbo stads gym. Där kan gymkompisen fungera som kamratledare för en grupp äldre som tränar självständigt eller som hjälpledare i en grupp som leds av en professionell instruktör. Om den frivilliga som genomgått gymkompissutbildningen är VESA-frivillig kan hen inom ramen för ett individuellt gymkompisuppdrag hämta upp en äldre person med nedsatt rörlighet redan vid ytterdörren. Eftersom utbildningen omfattar frivilligarbetets principer och betonar vikten av att beakta gymkompisens egna resurser, motsvarar gymkompisutbildningen som helhet VESA:s grundutbildning. Den som genomgått kursen kan vid intresse komma på intervju och ingå VESA-avtal.
Första hjälpen®
Vi erbjuder tidvis första hjälpen-utbildning.
Utbildningen innehåller teori och praktik.
Man lär sig förbinda blödande sår.
Man lär sig avlägsna ett föremål ur luftvägarna.
Man lär sig hjärt-lungräddning.
Man lär sig lägga en medvetslös person i stabilt sidoläge.
Man lär sig använda defibrillator.
Övningar görs med dockor och kursdeltagare. Utbildningen är avsedd för uppdragsbaserade VESA-frivilliga som redan gått grundutbildning.
Att växa i rollen som frivillig
För de flesta frivilliga ger VESA-uppdrag mening i det egna livet. Att stöda äldre stärker självkännedom, självkänsla och välbefinnande.
Erfarenhet och utbildning ökar tryggheten i uppdragen. Koordinatorn finns alltid ett telefonsamtal bort men frivilligen arbetar självständigt på fältet. Fortbildningarna stärker beredskapen att reagera på förändringar hos klienten. Efter varje uppdrag ges respons. Man kan då be om kontakt från koordinatorn.
Självförtroende byggs med erfarenhet. Ofta är det först med tillräckligt många uppdrag som tryggheten infinner sig. Gradvis växer en djupare förståelse för uppdragets betydelse. Samtidigt klarnar bilden av lekmannahjälpens möjligheter och gränser.
VESA-verksamheten tackar sina frivilliga som är med och stöder ensamma och allt skörare äldre i deras vardag.
Text: Vivi Paljakka
