När vi talar om trygghet i samhället tänker många först på polis, räddningsverk, gräns- och tullmyndigheter – alltså de officiella instanserna. Men i Finland verkar vid sidan av myndigheterna ett stort antal frivilliga, som kompletterar myndigheternas arbete och bygger trygghet i vardagen på många olika sätt. Den frivilliga räddningstjänsten Vapepa är ett exempel på en samlande aktör som koordinerar mångsidigt och betydelsefullt frivilligarbete inför kris- och räddningssituationer. Det är verkligen i nätverket styrkan finns.
Vapepa – snabb hjälp i krislägen
Frivillig räddningsverksamhet har långa traditioner i Finland. Vapepa föddes redan på 1960-talet och har vuxit till en riksomfattande aktör vars samarbete med myndigheter vilar på tydliga rutiner och ömsesidigt förtroende. Polisen, räddningsverket eller socialmyndigheter har beredskap att kalla in Vapepa vid behov. Nätverket består av över 50 organisationer, vars utbildade frivilliga hjälper till i bland annat eftersökningar av försvunna personer, evakueringar, första hjälpen och andra akuta krislägen.
Mångfalden inom Vapepa-nätverket kan överraska. Här finns försvars- och beredskapsföreningar, radioamatörer, sjö-, land- och flygräddare, hälso- och mentalhälsoorganisationer, idrotts-, jakt-, frilufts- och orienteringsföreningar, frivilliga brandkårer, organisationer för mathållningsberedskap, trafikstöd, räddningshundar – samt stora folkrörelser som Marthaförbundet, scouterna, WWF och Röda Korset. Varje organisation har sin egen specialkompetens som kan tas i bruk beroende på behovet och situationen. Röda Korset koordinerar Vapepas räddningsinsatser, men när det gäller luft- och sjöräddning ansvarar Flygräddningsförbundet och Sjöräddningssällskapet. Det är ett gemensamt arbete.
Styrkan hos Vapepa ligger både i bredden av kompetens och i beredskapen och snabbheten: frivilliga kan snabbt mobiliseras och deras kunnande är välkänt och uppskattat av myndigheterna. Vapepas resurser kompletterar den officiella strukturen särskilt i situationer där myndigheternas kapacitet är begränsad – eller där lokal kännedom och stora frivilliginsatser behövs.
Föreningar och frivilliga som bygger totalberedskap
Ett livskraftigt och berett nätverk av organisationer ute i regionerna möjliggör både snabb respons och förebyggande arbete. Vapepa är den synligaste delen av detta nätverk i akuta situationer, men tillsammans med sina partnerorganisationer bygger det också långsiktigt och tyst ett trygghetsnät för hela samhället. Bakom detta står ett stort antal frivilliga – ofta osynliga, men oumbärliga.
Anders Blomberg, ny koordinator för VESA-verksamheten vid HyTe rf, är också en erfaren Vapepa-aktiv. Han känner till frivilligfältets många former. Anders är väl nätverksanknuten och känner det frivilliga fältet brett. Det pågående VESA-projektet, där en modell för frivilligverksamhet till stöd för äldre utvecklas i Västra Nylands välfärdsområde, har alltså stor nytta av sin väl förankrade medarbetare.
”Jag brukar säga att jag känner typ alla människor”, skrattar Anders. De färdigheter och erfarenheter han fått som frivillig har också varit till stor nytta i arbetslivet. ”Man kan nog säga att frivilligheten för mig är både en hobby och ett yrke – och det är inte alltid så lätt att skilja på de två.”
Det är ett liv i frivillighet för Anders:”Redan som ung var jag aktiv i församlingsbarnverksamheten, sedan i frivilliga brandkåren och en snabb sväng via en orienteringsförening – det ledde mig vidare till Röda Korset. Därifrån var det ganska naturligt att fastna för Vapepa också”, berättar Anders. I dag introducerar han nya frivilliga i Vapepa-verksamheten och ordnar utbildningstillfällen. Via Vapepa har han också fungerat som utbildare inom Röda Korset.
Vapepa-uppdrag – från handling till minne
Anders hittade till Vapepa genom ett konkret behov. ”En äldre person försvann i skogen här i Västra Nyland – hen hade gått ut för att plocka svamp och kom aldrig hem. Det pågick en två dygn lång sökinsats innan hen tyvärr hittades avliden”, berättar Anders. ”Men något gott kom ändå ur det: det väckte liv i den lokala Vapepa-verksamheten. Efteråt fick vi snabbt igång utbildningar och introduktioner, och jag fick vara med och bygga upp den nya verksamheten.”
Vapepa behövs ofta vid personeftersök, men ibland är det större kriser som kräver insatser. När kriget i Ukraina bröt ut kom snabbt många civila flyktingar till Finland. Myndigheterna pressades till sitt yttersta, men frivilliga behövdes direkt för att organisera mathjälp till de mest utsatta. ”Röda Korset tog först ansvar för arbetet, men det stod snabbt klart att deras egna resurser inte räckte till. Så då hoppade andra Vapepa-organisationer in, drog på sig RK-västarna och hjälpte till. Det är rätt vanligt att vi verkar under ett bekant varumärke, även om själva arbetet är gemensamt”, förklarar Anders, som själv var med och organiserade mathjälpen.
De stora händelserna lever kvar som kollektiva minnen bland Vapepa-frivilliga. En sådan är Sally Albatross-olyckan utanför Porkala 1994. ”Det sattes upp en hjälppunkt i Helsingfors hamn för de evakuerade passagerarna, där det ordnades krisstöd, varma kläder och annat praktiskt stöd. Jag var inte själv med då – var nog för ung – men det är en historia jag hört många gånger. Och varje gång kommer det nya detaljer”, säger Anders leende.
Hur kommer man med?
Vem som helst som vill hjälpa till och göra nytta för andra kan i princip komma med i verksamheten. Det gäller bara att hitta en organisation inom Vapepa-nätverket i det egna området – något som känns meningsfullt. När man blivit aktiv i den organisationen brukar räddnings- och krisutbildning ordnas via den. I Esbo finns till exempel Espoon Latu ja Polku, Esbo räddningshundförening och Röda Korset. Om man särskilt vill delta i eftersökningar av försvunna personer kan man också ansluta sig direkt till Suomen vapaaehtoisen pelastuspalvelun toimijat ry, SVAP.
Anders sammanfattar: ”Alla kan hitta sin plats – man behöver inte va i toppform precis. Men den som deltar i räddningsinsatser behöver va mentalt stabil. Det är viktigt att hjälparens egen funktionsförmåga håller, också i tuffa lägen.”
Anders ser inga skillnader i värde mellan olika former av frivilligarbete. ”Jag tycker det är viktigt att komma ihåg att varje frivilligs insats är lika viktig – oberoende om det handlar om ledarskap, samordning eller själva uppdraget. Det här är grundprinciper både i Vapepa och inom frivilligverksamhet i allmänhet. Det är alltid meningsfullt, det finns plats för alla – och man kan alltid tänka: jag duger precis som jag är.”
Text: Vivi Paljakka, citat: Anders Blomberg
Bild: Mikko Korhonen, Espoon Latu ja Polku
