Social- och hälsovårdsreformen medförde betydande förändringar i det hälsofrämjande arbetet (främjande av hälsa och välfärd aka hyte-arbetet) riktat till äldre. Inrättandet av välfärdsområdena år 2023 förändrade i grunden det arbete som kommunerna utför tillsammans med äldre. När uppgifter och i viss mån även personal överfördes från kommunerna till välfärdsområdena, förändrades både arbetsformerna och de strukturer inom vilka arbetet bedrivs.
I och med att ytterligare en offentlig aktör började producera tjänster för samma äldre målgrupp, förlorade kommunerna en del av sin kompetens, samtidigt som nya gränsytor uppstod mellan välfärdsområden, kommuner och även organisationsaktörer. I de inledande planerna för reformen behandlades visserligen centrala helheter som rör äldre – såsom funktionsförmåga, delaktighet och psykisk hälsa – men målen, verksamhetsformerna samt särskilt ansvarsfördelningen och rollerna inom det hälsofrämjande arbetet för äldre förblev till stor del otydligt definierade.
Delat ansvar kräver samarbete
Ur ett juridiskt perspektiv är kommunerna och välfärdsområdena likvärdiga aktörer. Även om deras uppgifter är fastställda på lagstiftningsnivå, utgör hyte-arbetet ett gemensamt ansvar. Äldre som målgrupp inom hyte-arbetet representerar en mångfacetterad och särpräglad grupp med varierande servicebehov. För att möta denna situation krävs det skyndsamt en intensifierad informationsutväxling mellan kommunerna och välfärdsområdena samt tydliga överenskommelser om strukturerna för samarbetet.
Dessa planeringshelheter bör bilda en sammanhängande struktur som stödjer främjandet av äldres välbefinnande, hälsa och delaktighet. Ett nära samarbete är en förutsättning för en koherent och välfungerande servicehelhet, där eventuella glapp identifieras och åtgärdas. Behov av samarbete mellan kommuner och välfärdsområden uppstår vid flera nya kontaktytor inom hyte-arbetet i tjänster riktade till äldre. Samarbetet mellan kommun och välfärdsområde inom just hyte-arbetet bör därför ledas på ett helhetsorienterat sätt, där alla aktörer förbinder sig till gemensamma mål och arbetssätt.
Befolkningen åldras – servicebehovet ökar
I takt med att befolkningen åldras behöver hyte-insatser erbjudas i betydligt större omfattning än i nuläget, om man vill senarelägga eller till och med minska det framtida behovet av tjänster. I detta läge, och särskilt i strävan att förbättra situationen inom ramen för knappa resurser, är det avgörande att ha en gemensam lägesbild samt en samsyn kring utgångspunkter, mål och metoder för samarbetet.
Organisationerna har också en viktig roll i detta sammanhang. De kan komplettera och ibland även förena de offentliga aktörernas tjänster genom sin lågtröskelverksamhet, så att helheten blir mer än summan av sina delar. Överlappningar minskar och verksamheten effektiviseras när man inom målgruppen äldre identifierar dem som ännu inte är i behov av tunga tjänster, men som ändå har nytta av det stöd som organisationer och deras frivilliga kan erbjuda.
Betydelsen av samarbete och informationsutbyte betonas ytterligare när organisationer verkar sida vid sida med kommuner och välfärdsområden. Inom välfärdsområdenas servicehandledning är organisationernas tjänster inte alltid tillräckligt kända, vilket kan leda till att även sådana äldre hänvisas vidare som i själva verket skulle klara sig med lättare stödformer. På motsvarande sätt är inte heller kommunernas eget hyte-arbete alltid tillräckligt känt inom välfärdsområdena. Även om det tidigare funnits etablerat samarbete mellan kommuner och organisationer kan detta ha förändrats i samband med de omfattande organisationsreformerna. Om en specifik personalresurs som tidigare ansvarat för en tjänst inom kommunen senare har övergått till välfärdsområdet, behöver ett nytt samarbete byggas upp mellan de offentliga aktörerna, där även samarbetet med organisationer beaktas.
VESA stärker äldres välbefinnande
En sådan stödform för äldre som produceras av en organisation är HyTe rf:s VESA-verksamhet (Värdefullt Engagemang för Seniorers Aktivitet). VESA är en trygg och professionellt koordinerad frivilligverksamhet. Den kräver inget långvarigt åtagande av den frivilliga, utan genomförs uppdragsvis, ett VESA-uppdrag i taget. Ett VESA-uppdrag innebär konkret stöd i den äldres vardag, ofta ända hem till klienten. Stödet kan bestå av sällskap för samtal eller utevistelse, ledsagning och hjälp med ärenden, digitalt stöd, mindre teknisk hjälp i hemmet samt, beroende på kommun, även kulturkompisverksamhet. VESA-frivilliga är intervjuade occh utbildade lekmän, och deras identitet har verifierats. Under uppdragen har de dessutom tillgång till koordinatorns stöd per telefon, vilket bidrar till en trygg verksamhet för alla parter.
VESA-verksamheten är en partner till Västra Nylands välfärdsområde, som också medfinansierar verksamheten. VESA har en direkt dialog med välfärdsområdets tjänster för äldre, och en del av klienthandledningen till VESA sker via välfärdsområdet. Klientkriterierna är tydligt definierade för att nå rätt målgrupp: personer över 65 år som upplever ensamhet och behöver stöd i sin vardag, men som ännu inte är i behov av tyngre omsorgstjänster. För närvarande sprids VESA-verksamheten stegvis i Västra Nyland med stöd av STEA-projektfinansiering. Projektet är inne på sitt sista år, under vilket etablerade arbetssätt sammanställs till en VESA-modell. I enlighet med denna modell kan motsvarande frivilligverksamhet införas även i områden där sådan ännu saknas.
VESA bygger partnerskap med kommuner
VESA har ingått samarbetsavtal med flera kommuner inom sina verksamhetsområden eller annars etablerat en motsvarande ställning i kommunen. Kommunerna har på många sätt konkret nytta av VESA-verksamheten. Verksamheten stärker kommunens eget hyte-arbete bland äldre och bidrar till att bredda utbudet av stödinsatser. Frivilliga utgör en viktig resurs som kommunerna både bör utnyttja och aktivt stödja. En välfungerande samarbetsform är att gemensamt ordna utbildningar för utevänner och gymvänner. Dessa utbildningar fungerar samtidigt som grundutbildning för VESA-frivilliga, varefter ett VESA-avtal kan ingås. Efter att avtalet undertecknats får den frivilliga tillgång till en mobilapplikation där hen enkelt kan anmäla sig till lediga VESA-uppdrag.
När utbildningarna dessutom marknadsförs gemensamt via både HyTe rf:s och kommunens egna kanaler, underlättar det rekryteringen av nya frivilliga. De som väljer att utföra uppdrag via VESA får samtidigt tillgång till ett mångsidigt stöd, gemenskap och rekreation. Att vara frivillig ger också en stark känsla av meningsfullhet och bidrar till den egna välbefinnandet. Enligt enkäter är VESA-verksamhetens frivilliga mycket nöjda med verksamheten. För kommunen är det överlag en fördel att dess frivilligpool växer och stärks. VESA verkar också aktivt i regionala partnerskap med organisationer och främjar i kommunerna ett effektivt utnyttjande av olika resurser till nytta för den gemensamma målgruppen – äldre invånare/VESA-klienter.
Professionellt koordinerad frivilligverksamhet kräver finansiering
Utöver samarbete kring utbildningar och lokaler har många kommuner också valt att stödja VESA-verksamheten ekonomiskt genom bidrag. Beloppen är för närvarande måttliga i förhållande till projektets totala finansiering, men deras betydelse kommer att öka framöver – särskilt om den statliga bidragsfinansieringen minskar avsevärt. Professionell koordinering och ansvarsfull frivilligverksamhet möjliggör aldrig en helt kostnadsfri modell, även om VESA-modellen har utvecklats för att vara både effektiv och skalbar.
Det är viktigt att kommunala beslutsfattare är medvetna om att deras engagemang och insatser samtidigt ger dem tillgång till de bredare effekterna och nyttorna av VESA-verksamheten. VESA bidrar med etablerade kommunikationskanaler mellan välfärdsområdet och kommunen samt med klienthandledning för äldre invånare i dessa kommuner. Kommunerna har således nytta av VESA-verksamheten på många sätt inom sitt område, och det är därför motiverat att investera i samarbetet – både genom aktiv medverkan och genom att bidra till finansieringen av verksamheten.
Tillsammans kan vi säkerställa en tryggare ålderdom för alla äldre och avsevärt förbättra livskvaliteten för ensamstående äldre i en utsatt situation.
Text: Vivi Paljakka
