År 2024 börjar lida mot sitt slut, och det är tid för tacksägelser och rekreationstillfällen inför årets slut. Det har ordnats flera sådana evenemang, särskilt på de nya pilotområdena där man strävar efter att hålla egna sammankomster. VESA-verksamheten satsar på att visa uppskattning, eftersom frivilligarbete behöver olika former av stöd för att slå rot och bestå. Även om frivilligarbete i sig självt bidrar till välbefinnande och glädje för de frivilliga, är deras insats så viktig att ett offentligt tack verkligen är på sin plats.
En traditionell tackfest och några nya inslag
Även om frivilligarbete i sig självt bidrar till välmående och glädje för den som engagerar sig, är de frivilligas insats så betydelsefull att ett offentligt tack verkligen är på sin plats.
I Esbo, som är ursprungsområdet för HyTe rf:s VESA-verksamhet, finns redan en stark tradition av att visa uppskattning. Runt självständighetsdagen har det blivit en vana att ordna en tackfest där framstående frivilliga får hedersdiplom, och där det bjuds på ett festligt vinterbord. I år stod viltgryta med potatismos, lingonsylt och saltgurka på menyn.
På evenemanget deltog hela VESA-teamet (Rina, Anu, Teija och Vivi) samt HyTe rf:s verksamhetsledare Marja Manninen. Hon uttryckte sitt tack och betonade hur unik VESA-verksamheten är. Verksamheten sker delvis eller helt i de äldres hem, vilket ställer särskilda krav på förtroende. Alla VESA-frivilliga är utbildade, intervjuade, bundna av sekretessavtal och har genomgått identitetskontroll. Dessutom håller en koordinator alltid personlig kontakt både med kunden och den frivilliga. Marja Manninen beskrev detta arbetssätt träffande som ”djupfrivillighet”.
Gemensamma måltider håller också på att skapa nya traditioner. William Law, en frivillig med kinesisk bakgrund, organiserade en kinesisk matkväll i Hagalund, som blev mycket uppskattad. Andra frivilliga deltog i förberedelserna. De fick lära sig laga olika rätter – och naturligtvis njuta av maten tillsammans. William, som deltog i tackfesten, hintade om att en liknande kväll kanske ordnas nästa år om det önskas. Och det gör vi förstås! Kanske är detta starten på en ny tradition.
Separata tack på pilotområdena
I Lojo kombinerades årets sista rekreations- och tackevenemang med en guidad utflykt till Tytyri upplevelsegruva, följd av en gemensam kaffestund. Två medlemmar ur VESA-teamet, Teija och Vivi, samt nästan alla aktiva VESA-frivilliga i Lojo fick uppleva en guidad rundtur i den gamla kalkgruvan, som fortfarande är delvis i bruk. Gruvan hade pyntats med färggranna ljus och musik för att skapa stämning. Det fanns till och med en julinspirerad gång där Julgubbens verkstad och bostad var belägna. Den mytomspunna trollfiguren Rönni sägs också bo där, men han syntes inte till denna gång. Teknikintresserade kan uppskatta att gruvan nås med en testhiss av KONE. Det finns också gamla arbetsmaskiner och smalspåriga järnvägar att beskåda i gruvgångarna. Geologiintresserade rekommenderades särskilda guideturer, men vår guide berättade även om bergarterna under den ordinarie turen.
Tackevenemanget i Kyrkslätt hölls på Kyrkslätts Taidekahvila. Där ordnares en trivsam julträff med glögg och jultårtor. Ett halvdussin entusiastiska frivilliga deltog. Några av dem hade lång erfarenhet av andra frivilliguppdrag i området och ville höra mer om VESA-verksamheten. Både de och redan aktiva VESA-frivilliga bidrog med värdefulla utvecklingsförslag för verksamheten och tips på hur man kan rekrytera nya frivilliga i området. Förutom pilotområdeskoordinatorn Teija deltog också vår LUVN-partner, geronomen Pirjo Heinojoki-Pellinen. Pirjo, en tidigare VESA-aktör, har varit med och organiserat VESA-utbildningar i Kyrkslätt från början och är välbekant för frivilliga i området.
Delaktighet, gemenskapskänsla och djupfrivillighet
Efter varje tillfälle upplevde både de frivilliga och VESA-teamet en stark känsla av att vara en del av VESA-gemenskapen. Frivilliga uppskattar att träffa varandra, och VESA-teamet tycker det är givande att möta de frivilliga – förhoppningsvis gäller detta även åt andra hållet. Att bygga gemenskap är ett medvetet mål, eftersom det bidrar till både glädje och välbefinnande. Att göra saker tillsammans och framför allt att äta tillsammans är inte bara ett uttryck för mänsklig samhörighet, utan också en del av djupfrivilligheten.
Text: Vivi Paljakka
